Browsing Tag

pocketshopjulutmaning

Övrigt

Nittonde, tjugoförsta och tjugotredje dagen!

december 23, 2015

Nämen nu kör vi tre rubriker i en här och sedan, när det blir slutet av november 2016 så försöker jag minnas att jag aldrig någonsin har lyckats bidra till egna julkalendrar i rätt följd någonsin.

19 – en julklappsbok

I år ger jag bort tre böcker i julklapp, varav två redan är utdelade och därför får vara med här! Den första boken jag gav bort i år var Neil Gaimans Triggerwarning. Jag gav bort den till en av mina kolleger eftersom att hon är en ascool feminist, som älskar science fiction. Dessutom hade jag aldrig klarat mig utan henne på arbetsplatsen. Den andra boken gav jag bort ungefär två timmar senare och den var till min chef. Sara Stridsbergs Beckomberga – ode till min familj. Det här är en av de bästa böcker jag läst och min chef är den bästa chefen jag någonsin haft, så det var inget jättesvårt val faktiskt. Funderar på om Triggerwarning ska bli mitt inträde till engelsk litteratur på originalspråk, men det får tiden och Sabines omdöme utvisa!

3704235905 beckomberga-ode-till-min-familj

21 – en bok med fantastiska miljöbeskrivningar

Kring år 2000 kom Alex Garlands the Beach ut på pocket på svenska. Jag var cirka tjugotvå år och läste den sist i vårt gäng. Vi hade någon liten tradition av att en person köpte en bok och sedan vandrade denna bok från person till person tills alla hade läst den. En väldigt fin tradition faktiskt. När the Beach kom till mig var den fallfärdig, men jag älskade den ändå. Jag läste den inte så långt efter att min vän tagit sitt liv och det enda jag ville var att tiden skulle vridas tillbaka, så att jag skulle få ta med mig Josefine till den fantastiska öde ön som Alex målade upp i boken. Kanske är det så att min dåvarande situation satte en stor prägel på upplevelsen av miljöskildringen i boken, men jag minns fortfarande den där ön och sättet den beskrevs på som ett paradis jag utan tvekan skulle åka till, om det inte vore för att jag faktiskt inte står ut i varmare väder än 23 plusgrader.

9780241954508_200_the-beach_haftad

 

23- hundöra eller bokmärke?

DET, mina vänner, beror helt och hållet på bok. Nyare böcker är svårare än gamla att hundöra (såvida det inte är en bok som är riktigt gammal och välbevarad), pocket lättare än inbundna, låneböcker skulle det aldrig hända i och älskar jag boken, oavsett typ, är det tveksamt om det blir några hundöron alls. Läser just nu Mr Ripley-trilogin och den är utgiven i ett härligt gammalt snitt med en bokmärksfläta i tyg fäst i pärmen. Hade den inte haft ett eget bokmärke, hade jag skaffat ett. Inte en chans att jag viker öra på denna bok! Däremot vek jag öron i Sarah Waters Kyssa sammet, även fast jag tyckte väldigt mycket om den. Men den hade ju så bra citat, som jag ville kunna gå tillbaka till. Och den var i pocket och hade stått i bokhyllan precis lagom länge för att vara för gammal för att kännas ny, men för ny för att kännas antik.

SÅ. Det var min sista rubrik det. Tack för visat intresse! Nu ska jag ligga på en soffa i Skåne ytterligare ett par dagar till, innan det är dags att åka hem till Stockholm, Katta och inspelning av ett nytt poddavsnitt!

Övrigt

Sjuttonde dagen: min första läsupplevelse

december 17, 2015

Mamma har berättat, att när jag lärde mig läsa min första mening så tog jag mig an Mio, min Mio på en gång. Det får man ju ändå kalla ett mastodontverk, med tanke på läsvanan. Jag minns inte att jag läste den just precis den dagen (troligen inte, med tanke på att jag gav upp allt jag inte genast briljerade på, på den tiden), men jag minns att det var den första, riktiga textbok jag läste ut. Kanske var jag sju år? Jag älskade hur som helst berättelsen om Bo Vilhelm Olssons resa till Landet i fjärran, och trodde förmodligen att allt hänt på riktigt. Åtminstone så hoppades jag det. Hela boken lyser fortfarande i ett nostalgiskt och alldeles fantastiskt romantiskt skimmer när jag tittar på den. Därför har jag bestämt att när Isak blir lite större, så är det här den första, riktiga textboken jag ska läsa högt för honom. Vet inte om det är mest för min skull eller för hans skull jag har bestämt det egentligen, men vi kan ju hoppas att han tackar mig när han blir vuxen i vilket fall.

9789129688306_200_mio-min-mio_kartonnage

Övrigt

Trettonde och femtonde dagen: en bok som gör mig arg och romankaraktär jag helst bjuder på middag

december 15, 2015

Man kan ju ändå inte sticka under stol med att vi är optimister, som så här i jule- och deadlinemånaden på året bestämmer oss för att klara av en julkalender med daglig uppdatering, ovanpå allt annat. Jamenja, det går att förinställa inlägg så att de publiceras senare, men det krävs fortfarande tiden att skriva dem. I alla händelser! Jag har missat den trettonde dagen, så den kommer här tillsammans med den femtonde.

13 – en bok som gör mig arg

Jag gillade Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, till viss del. Kanske mest hur hon skrev, både själva språket i sig, men även hur hon lyckas sätta ord på obsevarad kärlek man inte riktigt vill ge upp. Det är en enkel bok att ta sig igenom, även om den blir lite tjatig på slutet. De flesta jag känner, som har läst boken älskar historien om hur Ester Nilsson faller handlöst för Hugo Rask (som väl mest är ett stort ego) och inte kan släppa taget. Jag älskade också boken, ungefär till mitten av den. Sedan blev jag så förbannat trött på Ester och Hugo och allt de höll på med att jag mest ville skrika ”GE UPP” och kasta boken i väggen. Men det gjorde jag inte. Jag läste ut den och kände mig arg istället. Det här är en vrede som växer på mig – blir argare för varje gång jag tänker tillbaka på boken. Tycker jag att den som inte läst den, ska läsa den? Ja men det tycker jag nog ändå. Det är mycket som är ”on the spot” när det kommer till att inte kunna ge upp önskan att bli älskad av ett gigantiskt ego. Och Lena skriver väldigt bra. Även om Ester och Hugo är två rätt jobbiga typer.

egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek

 

15 – romankaraktär jag vill bjuda på middag

Hujeda mig vad svårt. Önskar att jag vore Katta här, så att jag kunde svara ”Lotta Lundgren” på allt, även om Lotta väl inte riktigt är en romankaraktär. Jag säger i alla fall Eli i Låt den rätte komma in, under förutsättning att hon inte gör mig till vampyr. Jag älskar förvisso att leva, men jag kan inte tänka mig något tråkigare och mer frustrerande än att behöva göra det för evigt. Särskilt inte så som samhället håller på att utvecklas idag. Eli är hur som helst flickan som flyttar in bredvid Oskar i Blackeberg. Hon är tyst och på sin vakt, men ändå stenhård och bäst. Det skulle ju vara svårt att laga mat till henne, men hon kanske kan tänka sig att dricka köttbuljong som Rutger gjorde när han hälsade på hos Anton i Den lilla vampyren ? Om det var någon mer än jag som såg den på åttiotalet? Annars borde ni göra det! Sedär. Både ett bok- och ett tv-serietips under en och samma rubrik. För har ni inte läst Låt den rätte komma in, tycker jag faktiskt att ni ska göra det också.

9789170371257_200_lat-den-ratte-komma-in_pocketden_lilla_vampyren_3_disc

 

Övrigt

Åttonde och tionde dagen – eftersom jag SUGER

december 11, 2015

Okej, jag har uppenbarligen lite svårt att hänga med just nu. Jag kan egentligen inte skylla på att jag inte hinner, det är liksom bara det att dagen och kvällen tar slut mycket snabbare än vad jag räknar med. Fullt ös på jobbet på dagtid och samma sak hemmaledes på kvällstid.

Men okej. Här kommer dag 8 och dag 10. En så kallad dubbelmacka, if you will.

Åttonde dagen: Bästa boken i år

Jag skulle nog våga mig på att säga Lollo av Linna Johansson. Jag läser dock en annan bok just nu som också är JÄVLIGT bra, men helt och hållet annorlunda än Lollo. Jag säger nog Lollo ändå! För Lollo var banne mig awesome!

Tionde dagen: Den bok jag har läst flest gånger

13arJag läser ju väldigt sällan om en bok. TV-serier kan jag nöta om och om igen, tills jag kan dem utantill. Men inte böcker. Eller, det har jag ju säkert gjort, bara att jag inte minns. Faktum är att jag ofta börjar på böcker och ba: vääääänta lite nu, och inser halvvägs igenom att fan, denna har jag ju redan läst. Liter av svårt dåligt minne. MEN det finns en bok som jag VET att jag har läst jättemånga gånger: Tretton år av Judy Blume. Den verkar inte gå att få tag på under sin svenska titel längre, men jag tror att det är samma bok som den som på engelska heter Just as long as we’re together. Jag fick den här genom en sådan där prenumerationsbokklubb som jag var medlem i – Läslusen tror jag den hette – och jag ÄLSKADE den.

Så där. Nu är jag på banan igen inför min dag imorgon. SOM OCKSÅ RÅKAR VARA MIN FÖDELSEDAG! Ser fram emot alla blombud ni kommer skicka till mig nu när jag outat detta!

Övrigt

Elfte dagen: den här boken läser jag i jul

december 11, 2015

Julen 1988 läste jag Moonwalk av Michael Jackson. Hans autograf var tryckt i guld på pärmen och jag var så himla glad över att den fanns där. Sedan sade min slyngel till bror ”Du fattar väl att han inte har skrivit det där på din bok, utan att den är tryckt på alla” och då grät jag. Sedan dess har jag inte läst böcker på julen. NÄRÅ! Jag har läst ganska mycket på julen faktiskt. I år läser jag garanterat fortfarande Mr Ripley-trilogin. Men jag hoppas att jag även läser Jennifer Clement – En bön för de stulna. Har så himla svårt att inte köpa den, men jag har önskat mig den i julklapp och hoppas, hoppas, hoppas att någon ger mig den. Annars är det den första boken jag knatar iväg och köper själv när butikerna öppnar igen.

en-bon-for-de-stulna