Övrigt

Lill-August

Idag fick vi veta att Niklas Strömstedt kommer att vara konferencier på årets Augustgala, och på måndag är det den 24 oktober – tillika dagen då nomineringarna tillkännages. Jag har laddat inför detta med att läsa förra årets nominerade bidrag till Lilla Augustpriset.

För er som inte vet så är Lilla Augustpriset en tävling för ungdomar mellan sexton och tjugo år. De har sedan 1994, då priset instiftades, kunnat tävla med ett bidrag i form av en novell, en dikt, ett debattinlägg, ett reportage eller en annan kortare text. En jury som består av en svensklärare, en förläggare, en författare, en representant från respektive sponsor samt ytterligare en person väljer ut finalister och sedan får allmänheten rösta på finalisterna via webben. Allmänhetens röst utgör en juryröst. Vinnaren får 15 000 kronor. De unga skribenterna som skickar in är helt enormt bra.

Ja, nu vet jag så klart inte om alla skribenter som skickar in en text är enormt bra, men de som hamnade bland finalisterna förra året var det i alla fall. Med den här nivån på texter, är jag inte det minsta förvånad över att flera tidigare vinnare av Lilla Augustpriset har gett ut böcker efter vinsten.

Ett bidrag som berörde mig särskilt från förra året är Gudrun, Simone, Sven och jag av Saga Miketanic, om en ung kille som utsätts för sexuella övergrepp av sin mamma. Juryn säger i sin motivering att det är en välskriven text, som inte lämnar någon oberörd. Och jag håller med. Det är en text på fjortontusen tecken, men när jag har läst färdigt den känns det som att jag har läst en hel bok. En väldigt sorglig bok. Jag tycker faktiskt att ni ska gå in och läsa den här. Och när ni har läst den, kan ni läsa resten av förra årets lill-Augustar här.

 

august

 

 

Liked it? Take a second to support Sofia on Patreon!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply