Övrigt

Nittonde, tjugoförsta och tjugotredje dagen!

Nämen nu kör vi tre rubriker i en här och sedan, när det blir slutet av november 2016 så försöker jag minnas att jag aldrig någonsin har lyckats bidra till egna julkalendrar i rätt följd någonsin.

19 – en julklappsbok

I år ger jag bort tre böcker i julklapp, varav två redan är utdelade och därför får vara med här! Den första boken jag gav bort i år var Neil Gaimans Triggerwarning. Jag gav bort den till en av mina kolleger eftersom att hon är en ascool feminist, som älskar science fiction. Dessutom hade jag aldrig klarat mig utan henne på arbetsplatsen. Den andra boken gav jag bort ungefär två timmar senare och den var till min chef. Sara Stridsbergs Beckomberga – ode till min familj. Det här är en av de bästa böcker jag läst och min chef är den bästa chefen jag någonsin haft, så det var inget jättesvårt val faktiskt. Funderar på om Triggerwarning ska bli mitt inträde till engelsk litteratur på originalspråk, men det får tiden och Sabines omdöme utvisa!

3704235905 beckomberga-ode-till-min-familj

21 – en bok med fantastiska miljöbeskrivningar

Kring år 2000 kom Alex Garlands the Beach ut på pocket på svenska. Jag var cirka tjugotvå år och läste den sist i vårt gäng. Vi hade någon liten tradition av att en person köpte en bok och sedan vandrade denna bok från person till person tills alla hade läst den. En väldigt fin tradition faktiskt. När the Beach kom till mig var den fallfärdig, men jag älskade den ändå. Jag läste den inte så långt efter att min vän tagit sitt liv och det enda jag ville var att tiden skulle vridas tillbaka, så att jag skulle få ta med mig Josefine till den fantastiska öde ön som Alex målade upp i boken. Kanske är det så att min dåvarande situation satte en stor prägel på upplevelsen av miljöskildringen i boken, men jag minns fortfarande den där ön och sättet den beskrevs på som ett paradis jag utan tvekan skulle åka till, om det inte vore för att jag faktiskt inte står ut i varmare väder än 23 plusgrader.

9780241954508_200_the-beach_haftad

 

23- hundöra eller bokmärke?

DET, mina vänner, beror helt och hållet på bok. Nyare böcker är svårare än gamla att hundöra (såvida det inte är en bok som är riktigt gammal och välbevarad), pocket lättare än inbundna, låneböcker skulle det aldrig hända i och älskar jag boken, oavsett typ, är det tveksamt om det blir några hundöron alls. Läser just nu Mr Ripley-trilogin och den är utgiven i ett härligt gammalt snitt med en bokmärksfläta i tyg fäst i pärmen. Hade den inte haft ett eget bokmärke, hade jag skaffat ett. Inte en chans att jag viker öra på denna bok! Däremot vek jag öron i Sarah Waters Kyssa sammet, även fast jag tyckte väldigt mycket om den. Men den hade ju så bra citat, som jag ville kunna gå tillbaka till. Och den var i pocket och hade stått i bokhyllan precis lagom länge för att vara för gammal för att kännas ny, men för ny för att kännas antik.

SÅ. Det var min sista rubrik det. Tack för visat intresse! Nu ska jag ligga på en soffa i Skåne ytterligare ett par dagar till, innan det är dags att åka hem till Stockholm, Katta och inspelning av ett nytt poddavsnitt!

Liked it? Take a second to support Sofia on Patreon!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply