Övrigt

Trettonde och femtonde dagen: en bok som gör mig arg och romankaraktär jag helst bjuder på middag

december 15, 2015

Man kan ju ändå inte sticka under stol med att vi är optimister, som så här i jule- och deadlinemånaden på året bestämmer oss för att klara av en julkalender med daglig uppdatering, ovanpå allt annat. Jamenja, det går att förinställa inlägg så att de publiceras senare, men det krävs fortfarande tiden att skriva dem. I alla händelser! Jag har missat den trettonde dagen, så den kommer här tillsammans med den femtonde.

13 – en bok som gör mig arg

Jag gillade Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, till viss del. Kanske mest hur hon skrev, både själva språket i sig, men även hur hon lyckas sätta ord på obsevarad kärlek man inte riktigt vill ge upp. Det är en enkel bok att ta sig igenom, även om den blir lite tjatig på slutet. De flesta jag känner, som har läst boken älskar historien om hur Ester Nilsson faller handlöst för Hugo Rask (som väl mest är ett stort ego) och inte kan släppa taget. Jag älskade också boken, ungefär till mitten av den. Sedan blev jag så förbannat trött på Ester och Hugo och allt de höll på med att jag mest ville skrika ”GE UPP” och kasta boken i väggen. Men det gjorde jag inte. Jag läste ut den och kände mig arg istället. Det här är en vrede som växer på mig – blir argare för varje gång jag tänker tillbaka på boken. Tycker jag att den som inte läst den, ska läsa den? Ja men det tycker jag nog ändå. Det är mycket som är ”on the spot” när det kommer till att inte kunna ge upp önskan att bli älskad av ett gigantiskt ego. Och Lena skriver väldigt bra. Även om Ester och Hugo är två rätt jobbiga typer.

egenmaktigt-forfarande-en-roman-om-karlek

 

15 – romankaraktär jag vill bjuda på middag

Hujeda mig vad svårt. Önskar att jag vore Katta här, så att jag kunde svara ”Lotta Lundgren” på allt, även om Lotta väl inte riktigt är en romankaraktär. Jag säger i alla fall Eli i Låt den rätte komma in, under förutsättning att hon inte gör mig till vampyr. Jag älskar förvisso att leva, men jag kan inte tänka mig något tråkigare och mer frustrerande än att behöva göra det för evigt. Särskilt inte så som samhället håller på att utvecklas idag. Eli är hur som helst flickan som flyttar in bredvid Oskar i Blackeberg. Hon är tyst och på sin vakt, men ändå stenhård och bäst. Det skulle ju vara svårt att laga mat till henne, men hon kanske kan tänka sig att dricka köttbuljong som Rutger gjorde när han hälsade på hos Anton i Den lilla vampyren ? Om det var någon mer än jag som såg den på åttiotalet? Annars borde ni göra det! Sedär. Både ett bok- och ett tv-serietips under en och samma rubrik. För har ni inte läst Låt den rätte komma in, tycker jag faktiskt att ni ska göra det också.

9789170371257_200_lat-den-ratte-komma-in_pocketden_lilla_vampyren_3_disc

 

Liked it? Take a second to support Sofia on Patreon!

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply