Avsnitt

Avsnitt 33: En förbannad Romance

november 27, 2016
avsnitt33

Romance, denna genre som vi omedvetet (?) inte pratat om under 32 avsnitt av En förbannad podd, men NU blir det minsann ändring på det! Romancepodden undrade om vi ville läsa en bok de valde och sedan prata om den tillsammans med dem! Vår reaktion? HELL YEAH! De valde The Duchess War av Courtney Milan, vi läste (och, spoiler alert, ÄLSKADE) den och så pratade vi om den över tre glas vin och ett glas julmust – jädrar vilken fin kväll det var. Och boken: LÄS DEN!

Recensioner

The Duchess War av Courtney Milan

Andra böcker vi nämner

Nancy Holder, Crimson Peak
Courtney Milan, Hold Me
Martina Montelius, Oscar Levertins vänner
Jill Alexander Essbaum, Hausfrau
Jane Austen
Lisa Kleypas, Wallflowers-serien
Julia Quinn, Bridgerton-serien
Loretta Chase, Carsington Brothers
Courtney Milan, Turner-serien
Simona Ahrnstedt, En enda risk
Bec McMaster, Shadowbound och Hexbound

Andra tidsfördriv

Crimson Peak

Avsnitt

Avsnitt 32: En förbannad podd träffar Ann-Helén Laestadius

november 21, 2016
img_20161120_173143.jpg

Efter att ha fallit handlöst för Maja och hennes berättelse i boken Tio över ett av Ann-Helén Laestadius, en av de nominerade böckerna i kategorin Bästa barn- och ungdomsbok Augustpriset 2016, bjöd vi in Ann-Helén till ett samtal om Tio över ett, Kiruna, barn och ungdomars läsande och, naturligtvis, saker som gör oss förbannade!

Böcker vi pratar om

Tio över ett

SMS från Soppero

Ann-Heléns boktips

Malin Persson Giolito, Störst av allt

Andra länkar

Regeringens läsdelegation

Kirunas stadsomvandling

Sametinget

 

Recensioner

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson

november 20, 2016
Ormbunkslandet Bokomslag Ormbunkslandet
Elin Bengtsson
Unga vuxna (Young adult)
Natur och Kultur
Augusti 2016
283

 

Förlåt Elin, för att jag flera gånger i avsnitt 30 kallar din bok för incestboken. Det var inte meningen, men jag måste erkänna att jag verkligen hade svårt att ta mig an den i och med att den handlar om incest.

Men låt oss nu ta det från början och vara noga med att poängtera detta: detta är inte en bok som handlar om övergrepp. Det handlar om kärlek mellan två syskon, fast mest av allt handlar det om att komma över ett förhållande som gått sönder. Och då inte vilket förhållande som helst, utan förhållandet som Margit haft med sin ett år äldre bror, ett förhållande som har sin grund i en nära och tajt relation redan från unga år. Margit och Mika är bästa kompisar, det är dom mot världen, dom är ett - och dom är kära i varandra.

Margit har svårt att tänka sig ett liv utan Mika, så när Mika lämnar henne  för att göra lumpen och hon blir ensam kvar med föräldrarna (som är rätt godtrogna och mest säger saker som "ääääää" i sin kommunikation med sina barn) står hon bara ut några dagar innan hon sätter sig på ett tåg till Malmö med sina besparingar i plånboken och en väska packad med det mest nödvändiga.

Väl i Malmö flyttar hon in hos Paco och Ina, två politiskt engagerade vänner som gör Margit medveten om samhällsproblematik och aktivism, ett liv långt i från sagovärlden Ormbunkslandet som hon och Mika tillsammans skapade och levde i.

Jag var jätteskeptisk till Ormbunkslandet för låt oss vara ärliga, incestuösa relationer är ett svårt och tungt ämne. Men denna bok handlar inte i huvudsak om incest, den handlar om att att bli lämnad. Det är Mika som aktivt väljer att göra lumpen för att komma bort från Margit, eftersom han känner mer och mer att deras förhållande måste få ett slut. Avslutet svider och värker i varenda cell i Margits kropp.

Ormbunkslandet lever kvar i mig, det är en stark berättelse om kärlek, vilken kärlek som är okej och vad som händer när man blir lämnad av sin kärlek.

Övrigt

Lilla Augustpriset – intervju med Smilla Luuk

november 18, 2016

Smilla Luuk har skrivit en text om den plågsamma väntan på ett svar. Läs hela bidraget Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner här!

Juryns motivering

smilla-luuk-foto-privat_kvadratEn klarröd halsduk och ett dito hjärta. Ett knippe klarröda tulpaner och ett liv som står på hold medan kärleken vägs på distans. Innehållet i novellen Åttahundratusen trehundrafemtiosex klick och ett knippe röda tulpaner är tusen år gammalt, men kärleken är ny. Medan vi njuter av fina metaforer och snygga formuleringar väntar vår huvudperson på beskedet som ska hela eller trasa sönder tillvaron.

 

 

De tre första meningarna i texten:
”Vi ses på Västerbron. Din klarröda halsduk har slitit sig loss ett varv från din hals och fladdrar ryckigt i vinden, och mitt trassellockiga hår blåser för mina ögon. Jag tittar på en grushög när jag mumlar fram ett försiktigt hej.” Läs hela texten och rösta här!

Vad är du förbannad på just nu?
Mannen som kom fram till charkdisken i mataffären där jag jobbar och – efter att ha synat mig uppifrån och ner – bad mig hämta en manlig kollega för att han ville ha kött-råd ”från någon som vet vad han snackar om”. Fy fan, har sällan känt mig så förminskad och reducerad till min kön. Liksom jag är väl minst lika bra som min jämnåriga kollega på att ge kött-råd? Aaah.

Somliga skriver böcker i mobilen på väg till arbetet, andra beger sig till en stuga långt ut i ingenstans och stänger in sig. Hur ser din skrivprocess ut och vilka är förutsättningarna för att du ska komma igång med en riktigt bra text?
Mitt skrivande startar oftast med en stark känsla eller en stark upplevelse. Något jag inte kan släppa. Då brukar jag ta fram min mobil och skriva ned vad jag tänker på eller vad jag känner eller vad jag har upplevt. När jag sedan vill skriva något längre – något som är mer av ett projekt – så tar jag fram datorn, öppnar ett tomt dokument, scrollar igenom mina anteckningar, copy pastear, flätar ihop och bygger nytt. Anteckningarna är mina bästa byggstenar, för de är alltid skrivna så spontant och ärligt.

Varifrån hämtar du din inspiration? Musik? Andra författare? Livet?
Nästan uteslutande livet. Inte alltid mitt liv, men saker jag hör, känner och ser. Det kan vara allt från en överhörd kärleksförklaring på bussen, till ett bråk jag själv startat, till en ensam vuxen-vante upphängd på en trädgren längs med motionsspåret. Sådant som fångar mitt intresse och etsar sig fast.

Vad är svårast med att skriva? Vilka fallgropar stöter du på och hur tar du dig ur dem?
Att skriva prestigelöst. Att våga skriva några rader och sedan spara dokumentet trots att det blev dåligt och inte färdigt, istället för att trycka på delete bara för att man inte fick flyt.  Jag har lovat mig själv att aldrig trycka på delete. Man vet inte, någonstans i mappen med alla ofärdiga, halvkassa dokument kanske det gömmer sig en pärla som en dag kan bli något bra.

Boktips
Har läst mycket bra skönlitterärt på sistone, men för ett tag sedan kom jag över en facklitterär som jag inte kunnat släppa – Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt. Sjukt spännande, dokumentär bok om brott och dödsstraff som kryper in under skinnet.

Övrigt

Lilla Augustpriset – intervju med Sanna Fagerström

november 18, 2016

Vår femte Lilla August-intervju är med Sanna Fagerström som har skrivit texten Nedräkning – en dystopisk och mörk nedräkning till något outtalat men tydligt hemskt. Läs hela texten och rösta här!

Juryns motivering

sannaI novellen Nedräkning kliver vi in i ett märkligt universum där det råder ständigt mörker. Ungdomarna Kim och Sebastian räknar timmar, minuter och sekunder tills … ja, vad som ska hända med dem vet de inte, men att det är något hemskt framgår med all önskvärd tydlighet. Brott är begångna och straff ska utmätas, när tiden väl tickat klart. Berättelsens täta språk och drivna framåtrörelse föser läsaren obevekligt mot undergången.

 

 

De tre första meningarna i texten:
”Tid?”
”Fyra timmar, femtiotvå minuter och … tjugo sekunder.” Jag suckar i mörkret, jag är definitivt inte redo för det här.
Läs hela texten och rösta här!

Vad är du förbannad på just nu?
Precis just nu är jag förbannad på min dator. Den bara vägrar installera viktiga program som jag behöver för skolarbete…

Varifrån hämtar du din inspiration? Musik? Andra författare? Livet?
Att hämta inspiration är alltid lika svårt för mig, så jag gör mitt bästa för att få det från så många ställen som möjligt. Oftast är det nog musik och verkliga händelser. Vissa låtar kan ge mig en bild av en specifik händelse som jag sen bygger vidare på och gör till t.ex. ett kapitel eller ett stycke. Verkliga händelser är det ungefär likadant med. Speciellt om jag gör något dumt (som när jag en gång missade ett tåg som jag hade stått och väntat på i tio minuter, bara för att jag inte förstod hur tågdörrar fungerar…) så är min första tanke alltid: ”Det där skulle vara en rolig del av ett kapitel”.

Vad betyder skrivandet för dig? Hur började du skriva och hur har ditt skrivande utvecklats?
Skrivandet är just nu ett sätt för mig att skapa något. Att sjunga, spela instrument, eller rita har jag aldrig varit vidare bra på, utan det är skrivandet som har fått vara medlet för att få ut kreativitet. Det har också alltid varit ett sätt för mig att ta en paus från mitt egna liv en stund. Precis som att läsa har gett mig en chans att utforska nya världar och personer, har jag genom skrivandet kunnat andra världar och personer som jag sen kunde gräva ner mig i helt och hållet. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag började skriva, det har alltid bara funnits där helt naturligt. Jag började läsa böcker vid en tidig ålder, och att skriva kom inte långt efter. Sedan har det bara hängt sig kvar, genom lågstadiet där vi skrev små berättelser, genom ”emo”-perioden i sjuan då jag spenderade lektionerna till att skriva korta dikter på baksidan av arbetsblad, tills nu, när jag försöker utveckla mitt skrivande så mycket som möjligt och spenderar dagarna med att träna på personbeskrivningar och dialog.

Somliga skriver böcker i mobilen på väg till arbetet, andra beger sig till en stuga långt ut i ingenstans och stänger in sig. Hur ser din skrivprocess ut och vilka är förutsättningarna för att du ska komma igång med en riktigt bra text?
Jag har märkt att det går som bäst på natten, då kan jag verkligen komma igång och skriva hur mycket som helst, när det är mörkt och det är bara jag, datorn, och musik. Men att skriva mitt i natten är inte alltid idealet då man också måste vara uppe och vaken under dagarna. I ett försök att få igång mig själv, brukar jag göra en kopp kaffe, sätta mobilen på flygplansläge och sen bara tvinga mig själv att sitta ner framför ett tomt dokument i hopp om att poletten någon gång ska trilla ner. Jag försöker även alltid se till att få ner någonting, vad som helst, det spelar ingen roll hur dåligt det är. Första utkastet är fullt med krångliga meningar och dålig grammatik, jag kan ju alltid gå tillbaka och läsa igenom, ta bort och skriva om senare.

Boktips:
Mina boktips är författarna Derek Landy (Speciellt serien Skulduggery Pleasant, som jag växte upp med) och Andy Weir som skrev The Martian. Deras stil är väldigt rolig med snabba dialoger och klyftiga karaktärer.